London calling

Vi är tillbaks där resan började, i London. Efter fyra månader har våren kommit och äppelträden blommar. Först kändes det lite jobbigt att åka hit för att stanna över påsken, men nu när vi väl är här, installerad på ett trevligt lägenhetshotell vid Bayswater så är det faktisk rätt så trevligt. Resan från NY till London gick utan några problem, det är nästan så vi inte kan tro hur bra allt resande har gått. Det tar bara drygt sex timmar att korsa atlanterhavet och för nattsömnen är det i lite kortaste laget. Tjejerna som vid det här laget är vana resenärer tog både väntan på avgång, sen middag och uppvakning mitt i natten med stort lugn. Vi blev uppgraderade från vår ekonomistol till plus varianten, vilket gav lite bättre utrymme för benen och champagne för den som ville ha.

Taxiresan in till stan blir lite jobbigt eftersom vi inte har några cash och bilen inte tar kort, och kortet fungerar inte i bankomaten och… vi inte har sovit på ett dygn, och vi får inte komma in på hotellrummet eftersom klockan inte är två... Men eftersom allt löser sig till slut så blir eftermiddagen riktig trevlig. Efter lite vila och påfyll av energi så upptäcker vi den finaste lekparken på resan. Dianas Memorial Playground i Kensington Park – den är spännande för barn i alla åldrar och tjejerna är helt till sig av glädje av att få leka bland alla små värdar som är byggd upp runt sagan om Peter Pan. Något trötta somnar vi alla i sköna sängar och vaknar 14 timmar senare av att Anatole undrar om vi är redo för lunch.

Solen skiner och det är nästan varmt i luften när vi kommer från en kinesisk lunch med Anatole och hans kompis Reza. Killarna åker upp till parken med småtjejerna och stora tjejen passar på att strosa runt lite själv och upptäcker att det inte är så lätt att hitta tillbaks till varandra utan mobil. Vi möts så småningom hos Marcus före detta kollega Erik och hans fru Annie, som imponerande nog har ett välstädat hem efter en flytt för bara ett par dagar sen. Tjejerna äter pepparkakor och är som vanligt förtjusta av att få komma till någons hem och titta på saker. Vi hoppar sedan på en buss upp till Camden och får panorama utsikt på en av London bussarna, men eftersom det numera känns lite jobbigt att äta på restaurant så tar vi genast bussen tillbaks idet det börjar mörkna och käkar hemma. Det är lite svårt dock att somna efter all sömn och klockan är nästan 03….

Inregnade

Vi laser alla kommentarer om fantastiskt varvader hemma i Stockholm samtidigt som vi sitter inregnade i New York. Aven om det ar ganska mysigt framfor brasan i lagenheten och tjejerna leker med sina pasksaker langtar vi hem lite grann. Vi aker harifran i kvall men ska forst mellanlanda i, ett enligt prognoserna regnigt, London i tre dagar innan vi kommer hem sent pa onsdag kvall. Vi hade nog garna flugit hem direkt men det var svart att fa biljetter fran London over pask (nar man har en veckas framforhallning) sa det far bli nagra storstadsdagar innan vi kommer hem. Pa satt och vis sluts cirkeln eftersom vi borjade resan med nagra kyliga dagar i London runt jul.

Idag hade vi tankt att hanga lite mer i Brooklyn. Nimish kommer och hamtar oss i eftermiddag och vi hade planerat att besoka den stora parken i Brookylyn med japansk tradgard for att sedan aka ut till havet, men om regnet fortsatter far vi nog andra planerna. Det finns ett stort Museum for Children i narheten eller sa parkerar vi kanske oss sjalva pa nagon av de stora bokhandlarna dar man utan att skammas kan sitta och lasa i timmar. Barnavdelning och Starbucks finns det ocksa sa vi overlever nog.

New York

Vi lamnade lite motvillligt Washington for att (utan karta) bege oss mot New York. Resan gick bra och vi hittade utan alltfor mycket letande fram till 11:e gatan i East Village dar vi bestamt middagstraff med Nimish och Lev. Bade ar gamla vanner fran Stockholm som vanligt nog utlovat saval boende som lokal guidning. Lev, som jag larde kanna for over tio ar sedan nar han var utbytesstudent i Stockholm, ska aka till San Francisco over pasken och ger oss nyckeln till sin charmiga loftlagenhet i Brooklyn. Vi hinner med nagra ol pa den lokala baren - som festligt nog heter Abilene (den lilla stad i vastra Texas som jag bodde i for lange sedan) - innan han beger sig till Kalifornien. Vi baxar upp bagaget, myser framfor brasan i lagenheten, ser pa film, ater asiatisk take out och borjar sa smaningom se oss omkring i Brooklyn och pa Manhattan. Det ar kallt forsta dagen och Maya ar lite febrig, sa vi tar det ganska lugnt men i morse vaknade vi till en stralande sol och underbart varvader. Vi tar tuben in till SoHo och traffar Vasastansborna Johanna och Nicolas som ar pa New Yorksemester utan barnen. I svar konkurrens med shopping tar jag med Maya och Liv tillbaka till relativt sett familjevanliga Brooklyn dar vi hanger pa lekplatser och pa de lokala kafeerna innan de andra kommer tillbaka for middag i "var" lilla lagenhet. Vi borjar bi lite restrotta men det kanns fortfarande bra att vara har, mycket pa grund av alla trevliga polare vi har hangt med de senaste veckorna. Lev har jag inte sett pa over 10 ar och Nimish var det over 3 ar sedan vi traffade, men vissa saker forandrar sig inte sa mycket med aren . . .

Goda vänner

Vi har haft ett par riktigt sköna dagar i Washington med omnejd. Det har varit väldigt skönt att hänga med gamla, goda vänner och känna sig mer som en gäst än som en turist. Vi har fortsatt att äta gott, dricka mycket kaffe och umgås med Raj och Kim i Alexandria. Raj lyckades till och med lura med mig på min första golfrunda på 5 år och det gav mersmak trots att spelet lämnade en del övrigt att önska. Igår lånade vi bilen och åkte in till Washington för den årliga körsbärsblomsterfestivalen och såg de 3000 körsbärsträden, de olika monumenten, vita huset och en väldig massa människor. Vi lyckades undvika den värsta trafiken och körde ut till Maryland och besökte våra gamla vänner Milton och Nicole. Barnen formligen älskade deras hus och Milton visade pedagogiskt runt bland alla tusentals saker han samlat på sig. Att han fortfarande pratar en del svenska efter åren i Sverige hjälpte och vi var tvungna att lova Liv att komma tillbaka någon gång. Vi åt västafrikansk jordnötssoppa och pratade amerikansk och europeisk politik så det kändes så internationellt som det ska kännas i världens huvudstad.

It´s just a perfect day…

Solen skiner och det är vår i Washington. 3000 körsbärsblommor står nu i full blomst i stan och det regnar rosa kronblad överallt. Det är exakt fem år sedan vi var här senast, då med lilla Liv på 9 månader. Nu har vi två lintottar som får mycket uppmärksamhet och vi närmar oss slutet på en lång resa. Det känns helt perfekt att avsluta hos goda vänner och bara njuta av att vara tillsammans. Vi har inte så mycket som måste ses eller upptäckas, framförallt för att det inte känns som sista gången vi kommer hit. Igår åkte vi tunnelbana in till centrala DC och fick med oss så väl dinosaurier som lite mer rymdfart på några av dem många museerna. Liv har börjat fatta ett interesse för rymdäventyr vilket är jätteroligt tycker mamma. Hon avslog även fika och popcorn för att få gå en extra tur till Air and Space Museum.

Dagen idag har värt en enda lång skön helgdag från första morgontimmen, (som numera nästan börjar närma sig förmiddag). Vi äter hemgjorda pannkakor, ägg och bacon och sitter länge vid frukostbordet, före vi ger oss ut för en heldag i solen. Old Town i Alexandria har charmerat oss helt, och det känns nästan som att vara ”hemma” när vi strosar runt. Tjejerna leker och verkar vara på toppenhumör. Efter en timme i lekparken, beger vi oss ned till vattnet, på andra sidan kan man se toppen av Kongressen. Fågelvägen ligger Alexandria nära Washington, men det känns som en egen liten småstad med kullerstensgator och gamla townhouses målade i matchande färger. För första gång på länge känns det verkligen som helg, och vi får tillfälle att hänga med Raj och Kim hela dagen. Vi avslutar dagen med en riktig hemgjord indisk gryta med Rajs magiska recept och det känns som dagen är just sådär… perfekt.

Washington DC

Vi anlände till Washington DC igår kväll och bor hemma hos våra gamla vänner Raj och Kim i förstaden Alexandria. Det regnar och är lite kallt men det känns väldigt bra att komma hit och Alexandria, som är äldre än Washington är tillika Geroge Washingtons hemort, verkar väldigt mysigt. Vi har sovit länge och ska så småningom utforska såväl Alexandria som Washington.

Förresten, första april är första april även i USA så gårdagens not var givetvis inte helt sann. Det var åtminstone en del Svedbergare som gick på det. . .

Hem!

Hemlängtan har vuxit sig allt starkare de senaste veckorna och inte minst flickorna säger att de saknar Tullinge så vi besätmade oss igår kväll att boka om biljetterna och åka hem lite tidigare. Så om alla anslutningar stämmer kommer vi till Stockholm den 3 april, via Washington och London. Vi ser verkligen fram emot att se er alla snart. Vi har dessutom hört att våren kommit så det känns extra bra att komma hem.