30 januari: På jakt efter Pippi

Det verkar som om alla svenska barn automatisk associerar till Pippis pappa i söderhavet när Phi Phi öarna kommer på tal, och även om vi geografiskt inte ligger helt rätt så kan det ju inte vara bara en tillfällighet att de heter just Pippi-öarna. Så för första gång på länge sätter vi klockan på alarm vid 06.00 och skall bege oss ut på dagsutflykt, med våra vänner från Luleå. Det är nästan jobbigt att tänka på att stå upp till ljudet av alarmet, nu som vi är vana vid att vakna till att solljuset smyger sig in mellan gardinerna och ger ett hum om att det är morgon. Vi sliter upp tjejerna, (dvs Marcus) och lägger dem i en hög i soffan till bilderna av Tom och Jerry som jagar varandra på barnkanalen. Det känns som det kommer ta lite tid att vakna, och håret på dem ser mest ut som solblekt stålull och står till alla kanter.

Efter frukost väntar vi på transporten som skall ta oss till piren. Efter lite väntande kommer en flakbil och utan något som helst skydd att hålla sig i och vi setter vi oss på flaket med packning och tjejerna, och några morgonpigga backpackers och ger oss iväg. Jag börjar undra på om vi har gett upp alla principer om säkerhet, när vi skumpar i väg i dammolnet som omger bilen när vi kör. Som tur är, är det inte så långt till hamnen, och vi hinner med färjan som på en timme tar oss till Phi Phi. En bit ut på havet, är även glada för att vi inte slog till och hyrde en egen longtail-båt för att ta oss över till andra sidan. Färjans självutnämnda guide försöker muntra oss upp med torra vitsar och förstår nog inte att vi skrattar mer åt accenten än innehållet eftersom vi inte förstår så mycket av det hela.

Första mötet med Phi Phi kan väl knappast kallas imponerande. Ett myller av båtar, försäljare och hetsiga turoperatörer möter oss på en skräpig och smutsig strand. Det känns långt från paradiset. Vi bestämmer oss för att tacka nej till den redan bokade rundturen i longtailbåt tillsammans med 10 andra resenärer, och går några hundra meter till andra sidan av ön. Stranden är vit, vattnet är klart och blågrönt och bergen runtom känns nästan som kulisser. Tjejerna roar sig i vattnet och några av oss med att betrakta alla dess varianter av människor på stranden. Ett kort ögonblick sätter även skräck i oss eftersom Maya för första gång bestämmer sig för att ta en tur på egen hand. Hon har aldrig vikit från oss utan att säga var hon är och håller sig dessutom alltid nära sin syster. Men plötsligen var hon borta när vi äter lunch, och det hinner fara rätt många tankar genom huvudet på dem få sekunderna innan vi hinner reagera. Vi hittar henne snabbt vid stranden med en halv kokosnöt som hon har tvättat…

På eftermiddagen ger vi oss ut på lite snorkling och pudersand i en egen båt som tar oss till Monkey Beach och Bamboo Beach. Vi ser inga apor men vattnet är verkligen krystallklart och ”Nemo” fiskarna är så många att tjejerna nästa kan ta upp dem när vi snorklar. Precis i lagom tid kommer vi tillbaks för att ta färjan hem. Det känns som kroppen börjar mättas på sol, saltvatten och sand. Men vi skall njuta av några dagar till ”på Lanta” innan vi mellanlandar några dagar i Singapore innan New Zeeland. Det blev ingen visit till Malaysia som planerad, men givit allt resande och det som skall komma sen har det nog varit klokt att stanna lite längre på ett ställe.

Livet på Lanta

Sol, sol och åter sol. Vi gör inte så mycket annat än sover, solar, äter och umgås. Det går förvånansvärt bra för våra rastlösa själar. Flickorna leker hela dagarna med sina svenska kompisar och vi kan umgås med varandra och andra föräldrar. I morgon ska vi åka ut till de (ö)kända Phi Phi öarna för lite mer bad och snorkling. Livet är hårt.

Bilder Elefanter

27 januari Ingenmansland

De senaste dagarna har bjudit på lite motstånd för familjen, det känns som resan gick från att vara semester till att bli ett projekt – och vi har haft lite svårt att njuta av stunden. Efter några dagar i Krabi skulle vi prova på lokaltransport till Koh Lanta och använda ön som bas för att göra utflykter till det myller av öar som ligger nära. Vi hade kommit fram till att inte öluffa med 50 kg baggage, utan göra bekväma dagsutflykter. Det skulle också bli intressant att titta närmare på stranden där många svenskar tillbringar månader om året under vintertiden.


Några hundra bath skulle ta oss hela vägen från Krabi och till Ancient Realms bungalows som hade fått strålande omdömen på ”Tripadvisor”. Hemsidan är en fröjd för ögat. Väl framme efter en något luftig resa med öppen bil till busstationen, väntar vi tålmodig på vår minibuss. Tjejerna är glada och nöjda en stund, men börjar sen fråga när vi skall åka. Och vi väntar mindre tålmodigt. Vi bråkar något högljudd med ägaren eller medarbetaren till företaget och blir lovat delar av pengarna tillbaks om vi bokar en taxi. Det finns inget man inte skall pruta på, och varma, trötta och rätt less så hittar vi tillslut en egen bil som kan ta oss vidare. Det änder med att vi spyr lite mer galla, sätter oss in en fräsch taxi och ger upp backpackertillvaron tillfördel för aircondition, säkerhetsbälten och tidsplanering.

Efter två timmar är vi framme på Koh Lanta och det av så många svenskar hyllade ”livet på lanta” börjar med att Marcus dömer ut såväl boendet, människorna som hela ön efter en eftermiddag. För er som inte redan varit här kan det sammanfattas som en halvdan strand med överprisatta sunkbungalows längs med en dammig tredjevärldenliknande landsväg befolkat av svenskar som är långlediga medan barnen är på dagis/skola. Det är en lätt absurd syn att se alla Emmaljungabarnvagnar som dras fram genom sanden. Men eftersom vi är trötta på att resa i tre-nätters intervaller och tjejerna hittar massor med svenska kompisar så bestämmer vi oss ändå för att stanna några dagar. Marcus har dock vid det laget redan begärt att få pengarna tillbaka för återstående dagarna och ”resorten” lyckas hitta andra spekulanter blir vi tvungna att flytta efter tre dagar eftersom det är fullt. Efter tre dagar har bilden av ön förbättrats (läs nyanserats) något och vi bestämmer oss för att stanna även om det innebär lite omförflyttningar. Jämväl om vi (ännu) inte helt förstår fascinationen med just Koh Lanta så har vi träffat många trevliga människor de här dagarna och Peter och Jeanette som vi lärde känna i Bang Tao har också kommit hit. Så till sist hamnar vi (tack vare Barbro) i en stor och riktigt fräsch tvårumsbungalow på en trevlig resort och ska nu stanna här i en vecka. Det känns väldigt bra att ha lite utrymme och få packa upp väskorna. Maya är dessutom lite sjuk så det känns extra skönt att bo bra. Solen lyser fortfarande starkt och oavbrutet på oss och vi saknar inget annat än vännerna hemma (och så kanske kaffet).

Liv spenderar fortfarande dagarna i poolen och har verkligen utvecklat sina simfärdigheter. Lillasyster är nära efter, och paddlar på snabbt med sina simpuffar. De har båda pratat mycket om kompisarna hemma och om huset hemma i Tullinge, och undrar på vad alla gör där hemma. Vi läser även upp kommentarerna som kommer till bloggen. Idag mindes Maya alla rummen och även leksakerna där hemma, och undrade när vi skulle åka hem. Och när vi leker ”gissa vem jag tänker på” vid middagen er det ofta är det farmor, mormor, kusiner eller kompisar på dagis som det tänks på. Men dem verkar njuta av livet, Liv får på sitt oblyga sätt lätt kompisar och hittar på nya lekar hela tiden. Hon har även börjat spela schack på sitt säregna otålmodiga sätt. Maya får mycket uppmärksamhet och har lagt till sig en kunglig hälsning när någon säger ”hello”.

Bilder från Krabi

22 januari - en månad

En månad har vi varit på resande fot och vi sitter nu i ett litet hotellrum med två trötta tjejer som inte har somnat än. Klockan visar lite mer än nio och vi har precis kommit tillbaks efter middagen vid nattmarknaden. Visst skulle det kännas skönt med lite mer plats, ett extra sovrum eller ett litet vardagsrum som kunde ge lite egen tid, en garderob att hänga alla kläder i eller en egen tvättmaskin för alla kläder som blir smutsiga varje dag och ett litet kök för att värma makaroner och köttbullar. Men det är verkligen ett äventyr att få vara tillsammans på denna resa och få komma så nära tjejerna. Vi pratar även mycket om er där hemma, om dagis, kompisarna, farmor o farfar och mormor som har varit med på delar av resan. Tjejerna saknar allt där hemma ibland, men nya intryck och upplevelser tar snabbt över – och vi planerar saker som skall hända när vi kommer hem.

Vi har upptäckt lite mer av Krabi City dem senaste dagarna, och sover nu vår sista natt här på Baan Andaman. Bara på några få dagar har vi fått uppleva mycket gästfrihet och hjälpsamhet. Vi har fått skjuts ett antal gånger, tjejerna har blivit varmt uppvaktade av andra barn på lekplatsen, utomhusrestauranterna på matmarknaden har gett oss den bästa maten. Idag hade vi utflykt till elefantparken ”Nosey Parkers”, en rätt så liten park med 10 stora och snälla elefanter. Det var lite pirrigt både för stora och små att ge sig högt upp på elefantryggen, men det visade sig guppa rätt lugnt över en liten flod och in i skogen. Både Liv och Maya hade kul och var helt bekväma elefantryttare. Precis lagom med en timmes tur, mata elefanten med gurka och bada i den lilla floden lite längre upp.

Efter ridningen hade vi planerat att hitta en strand att bada vid, och chauffören fick lyssna till tjejernas högljudda Emil sånger på väg till Ao Nang Beach. Stranden var lite av en besvikelse, det var för mycket skräp på stranden, för många strandförsäljare och maten på den svenskägda restauranten var usel. Fast vi får väl skylla oss själva – Maya var dock jättenöjd med sina köttbullar med lingonsylt och potatismos. Väl ”hemma” igen var även plånboken borta och första kortet är nu spärrat…

20 Januari Obama is President

”Är Obama president på riktigt om två timmar mamma?” frågar Liv innan hon somnar. Eftersom boken ”Min far hade en dröm” har varit med på resan är hon nu fullt medveten om mannen som skall ge hopp till världspolitiken, och har ställt många frågor som är svåra att svara på till en 5-åring. Vi sitter på ett litet Bed&Breakfast i Krabi, Baan Andaman, och tittar på BBC nu på kvällen. Det har varit en lång dag och tjejerna sover gott till ljudet av fläkten och reportrar som rapporterar från Washington…

Vi åkte från Khaolak på resans varmaste och fuktigaste dag. Värmen nästan kryper in under huden och lägger ett klibbigt spår av svett. Vi kliar oss blodiga av alla myggbett, och inser att en flaska Mygga inte kommer att hålla för hela resan. I morgon får vi se om vi kan hitta några lokala medel för att hålla blodsugarna borta. På tross av alla mygg var Khaolak en positiv upplevelse, Liv charmerade några stora killar vid poolen idag, och ville inte åka vidare. Resan genom bergen och skogen till Krabi var som att köra på asfalterad väg genom djungeln, en fantastisk grönska av träd och blommor hela vägen. Bilfärden var något krokig och påminde mycket om den något skräckblandade resan på Korsikas vägar, men vi kom väl fram och bor nu i ett mysigt rum med himmelsäng och balkong ut mot gatan. Just här har vi inte sätt så många turister, här finns ingen pool – men lite längre ned på gatan finns ett stort grönområde vid hamnen med en fin lekpark för tjejerna att utforska. Vi åt kvällsmiddag på den lokala restauranten med neon belysning och det kändes långt från julgransbelysningen Khaolak. Tjejerna tittade på deras nya favorit Popeye (Karl Alfred) på TV medans dom skopade in några skedar ris, och vi upptäckte att inte all thai-mat är lika god.

I morgon skall vi bara ta det lugnt och upptäcka lite av staden. Det känns som vi har solat och badat tillräckigt för en dag eller två, men det finns många utflyktsmål lätt tillgängliga och om några nätter åker vi över till Bungalow liv på Kho Lanta.

Utflyckt till Similan Island - en dag av skoldpaddor, snorkling, vita strander, korrallfiskar och mycket sol

18 Januari Syrsor som sjunger...

Khao Lak: vi sitter ute på terrassen och lyssnar till syrsorna och rinnande vatten, några fotsteg hörs lite längre bort. Det känns som vi har hamnat mitt i en oas av grönska, blommor och ljuva stränder. Tjejerna sover efter en lång dag med nya simtag, strandpromenad och förhandling hos dem lokala T-shirt affärerna efter lite sommarkläder. Det är varmt och fuktigt ute, känns nästan som det skall komma regn snart. Det är första gången vi känner riktig fukt i luften, värmen blir mer tryckande och vi orkar mindre. Om det kan vara möjligt att göra mindre än vi gör just nu. Att resa med två barn innebär en viss sysselsättning, och är till tider lite av en prövelse, men det skulle ha varit rent av tråkigt att vara själv även om det också skulle ha varit en annan resa. Vi har funderad rätt mycket på hur det skulle vara att se mer av Thailand utanför turiststränderna, men inser att vi måste ta oss in i landet och komma bort från kusten. Än så länge tror vi tjejerna har haft det jätteskönt och har verkligen njutit av allt vatten som har varit så nära. Planer om längre utflykter och övernattning på ”öde” öar har fått vika för en bekväm tillvara där vi alla har det enkelt. Vi skall vara borta länge, och alla intryck måste få ta lite tid.

Vi bor på Bandahari resort, ett område med små hus i thaistil som omges av små dammar fyllde av vattenliljor, gröna växter och palmträd. Vi har ett skönt rum, rustikt inredd och med god plats för pysselhörna och tjejernas leksaker. På hela närområdet finns det inga stora hotellkomplex, och det som ligger nära stranden är uppbyggd med låga hus och bungalows efter Tsunamien. På stranden finns det inga strandstolar och den är fyllt med snäckor, små stenar och känns äkta. Framförallt är atmosfären väldigt lugn och det känns långt till Phuket.

I morgon tar vi oss ut med båt till öarna här uppe för att se lite av nationalparken och havslivet, och även om vi inte dyker eller knappt snorklar skall det bli skönt att komma ut i det öppna havet.

Dag ? Lata dagar i solen

Efter en vecka av sol och strand har vi har nu definitivt kommit in reslunken. Vi sover länge och mycket (även om sömnen störs av brummande AC och kliande myggbett), barnen är uppe riktigt sent på kvällarna, och de största besluten är om dagen ska tillbringas vid poolen eller stranden. Hotellet The Kris har varit väldigt bra och fantastiskt prisvärt. Det är rent och väldigt snyggt och enda haken är att det ibland är mer design än funktion. Vi har lierat oss med en annan svensk tvåbarnsfamilj på långresa så tjejerna har haft efterlängtade kompisar i samma ålder. Och nöjda barn innebär nöjda föräldrar. Men även vi har uppskattat de nya bekantskaperna Peter och Jeanette från Luleå, har haft lugna middagar och njutit av solen vid polen eller någon strand tillsammans. Barn är ibland en bra ursäkt för att komma i kontakt med såväl lokalbefolkning som andra trevliga resenärer.

Vi har nu varit och hälsat på familjen Lannerö vid två tillfällen och smusslat oss in på deras resort med gigantiskt poolområde. Den närliggande Surin Beach visade sig vara en lite pärla av en strand, men som på alla ställen i Phuket täckt av strandstolar och tillhörande turist. De vackra foton som visas på reklamskyltningen är plötsligen inte lika imponerande när man väl kommer dit. Middagen på Catch på kvällen var däremot väldigt trevlig, och vi fick verkligen känslan av att vara utomlands. Tjejerna lekte med sina kompisar och fick hoppa i massagesängarna som stod tomma på kvällen och vi fick njuta av maten. Liv var så trött att hon grät för att komma i säng, när vi äntligen hittade en bil som kunde köra oss hem. Annars händer det inte så mycket. Vi sover, läser, pratar, äter och slappar – vilket i sig kan vara en prövning för rastlösa själar.

Efter 10 timmar om dagen i vattnet har nu Liv lärt sig att simma och Maya flyter omkring själv med sina simpuffar. Det är imponerande hur länge dem kan hålla sig sysselsatta i vattnet, timme efter timme. Poolen på hotellet är nästan tom, och tjejerna med kompisarna Julia och Linnea kan fritt plaska runt och verkligen ta för sig. Det känns också skönt att ha full koll på vad som händer. Maya har blivit förtjust i snorkelsättet som ser överdimensionerad ut på hennes lilla huvud.

Efter flera rekommendationer, även från bofasta i Thailand, drar vi vidare norrut till Khao Lak för mer sol och bad i ett par dagar och kanske lite utflykter till de närbeliggande nationalparkerna. Men sedan får det bli lite mer riktig aktivitet på familjen Svedberg, eller åtminstone delar av familjen (Barbro är i skrivandets stund ute på en morgonrunda).

Dag 19, 20, 21 Sand mellan tårna…

Efter tre dagar i Bangkoks avgaser har vi fått nog av höghus, trafik och stadsliv och tar flyget söder ut till vita stränder, solstolar, värmen och många, många svenskar. Av någon anledning hamnar vi i Phuket, nordbornas paradis och vi omsluts av ljushåriga landsmän och kvinnor som söker efter lite sol i vintermörkret. Vi hittar dock ett nytt litet resort i Bang Thao på våran nya favorithemsida ”latestays.com”, den har tagit över från det annars så beroendeframkallande ”hemnet.se”. The Kris Resort är ett japanskinspirerat bygge som påminner mycket om Hasseludden där hemma, fast mycket, mycket prisvärt. Allt är nytt, och det är väl tveksamt om någon har bott i rummet före oss. Här finns ingen bamseklubb, karaoke eller kvällsbuffèt, men en liten barnpool som tjejerna kan bada i, några andra få gäster som tassar runt på det sparsamma området, och en långpool för oss vuxna att simma i. Från balkongen ser vi stranden, men också tyvärr en tråkig bakgård som om något år säkert rymmer flera hotellrum. På kvällen ser vi dock bara palmerna och inte skräpet.

Första intrycket av Bang Thao var lite sådär. Vi kom på kvällen och gick ned till stranden och upptäckte alla strandkafé med julgransbelysning och tråkiga menyer. Det blev en kontrast att komma från Bangkoks mer genuina charm till turistmaskinen Phuket, även om vi måste inse att vi också är turister som söker efter strand, sol och avslappnade atmosfär som alla andra. Det känns som en myt att hitta den orörda stranden, i så fall är vi inte på rätt ställe. Men när dagen gryr och vi kommer oss ned på morgonen är det faktiskt rätt så trevligt, god plats på stranden och även stora delar där det inte är täckt av soldyrkare men små fiskebåtar. Tjejerna badar, gräver i sanden och även Barbro som normalt inte gillar att bada i havet tycker att det är skönt med ca 30 grader i vattnet. Middagen äter vi på ”Nok and Jo´s” ett Thai-Kanadensiskt ställe som på trots av allt glitter serverar bra mat och trevlig service. Mat och barnen är ett eget kapitel för resan, men vi börjar hitta en balans, och med en gunga och lite plats att springa på så fungerar det utmärkt för båda stora och små att få i sig maten.

Idag har vi varit på en riktig trevlig utflykt till andra sidan av Patong-området för att hälsa på Jacob och Anna, Teddy och Tuva som också befinner sig i Thailand. Liv vaknade förväntansfull för att träffa kompisar och har tillsammans med lillasyster hållit igång hela dagen med bad och lek i ett riktigt paradis för barnen. Vi har solat och pratat, ätit och sett på solnedgången och fick även med oss att fullmånen hade kommit upp innan vi satt i taxi tillbaks till hotellet.

Dag 17 och 18: Two days in Bangkok

Hur kan två dagar i samma Bangkok vara så olika? Den första hela dagen i Bangkok var kanske inte den bästa på resan. På grund av tidsskillnad och sömnbrist vaknade vi först vid lunch och Liv var lite krasslig så efter en mycket mager brunch delade vi på oss och hade trevligt på var sitt håll men eftermiddagen och kvällen blev en ordentlig prövning för föräldrarnas tålamod på grund av (ett) trotsande barn. Lite väl mycket förflyttande och intryck på kort tid kanske eller prematur sexårstrots – men till slut sov i alla fall två stycken barn och vi hade lyckats hitta fantastisk mat runt hörnet så dagen avslutades ändå ganska bra även om klockan var närmare tre innan vi somnade.
Visa av erfarenheten steg vi upp i tid dagen efter, gjorde praktiska ärenden och åt god hotellfrukost var och en innan barnen vaknade. Därefter låg vi några timmar vid hotellets lilla men sköna pool och Liv lyckades charma till sig en sim- och dyklektion från en åttaårig svensk kille. Därefter åt vi en god och förbluffande harmonisk lunch innan vi åkte ut på tur – och ingen var sur – genom Bangkok. Målet var den ”lilla” och mer Thai-orienterade djurparken inne i stan (den stora och dyra turistdjurparken ligger utanför stan) men även resan tid var kul med Skytrain, flodbåt och taximoppe. Djurparken, som ligger i en stor park mittemot parlamentet, visade sig inte bara vara billig utan och också mycket bra med få människor och massor av exotiska djur som var (skrämmande) lättillgängliga. Vi valde att inte åka trampbåt på den lilla sjön eftersom det förutom sköldpaddor även simmade varaner och krokodiler i vattnet och det kändes nästan skrämmande att stå mindre än en meter från de badande flodhästarna. Vägen tillbaka var lång men gick bra med Skytrain även om nitiska kontrollanter noterade att Liv var 5 centimeter för lång och måste betala vuxenbiljett samt att vi hade betalat 15 bat (3 kronor) för lite när vi steg på tåget.

Dag 15 o 16 Bye Dubai, Hello Bangkok

Nu ligger tjejerna utslagna på sängen i hotellrummet i Bangkok efter ett långt dygn på resande fot. Med imponerande energi har dem nog en gång överraskat oss positivt på flygresan och hållit humöret uppe även om dem inte har så många timmar sömn i kroppen. Innan vi åkte har det varit flygresorna som vi har varit mest oroliga över, för vilka småbarn gillar att flyga? Men med lite pysselsaker, filmer och nattflyg så har det gått över all förväntan. När vi landade i Singapore klockan 07 lokal tid och (03 Dubai tid) vaknade dem upp, sprang runt som små lärkor och kramades. Maya lekte Emil och Liv Ida i nära en timma när de hittade några barkbitar i blomdekorationerna på flygplatsen. Vi föräldrar satt dock något mer utmattade och tittade på – och Marcus hällde i sig närmare en liter kaffe i väntan på anslutningsflyget till Bangkok. Flygplatsen i Singapore är täkt med heltäckningsmattor och jag kan bara drömma om vad som finns där när tjejerna rullar runt som om det skulle vara mattan i vardagsrummet hemma.

Nu känns det som den verkliga resan har börjat och det pirrar lite skönt i kroppen. Vi sa hejdå till Farmor och Farfar och tackade för följet i Bur Dubai och skall nu klara oss själva. Resan känns dock mer som ett projekt än en semester och vi ser bara fram mot att få börja planera vidare. Det var intressant att lära känna Dubai, men både prisnivån och den något stela miljön gör det extra motiverande att komma till Asien. En nyupptäckt bra websida för att boka hotell är http://www.latestays.com/ , och hittade ett litet hotell FuramaX vid Silom Road. Det känns helt rätt att inte ha planerat in så mycket i förväg och hitta områden som det kommer. Vi har inga måsten, ingen press på att komma iväg eller något som vi måste hinna med.

Luften, värmen och lukterna slog emot oss när vi kom ut i Bangkoks myller. Och så trafiken. Det är inte helt okomplicerat att ta sig fram med vagn och barn men det blir enklare och faktiskt mer intressant så snart man lämnar de största stråken och kommer in i gränderna. Med skräckblandad förtjusning åkte vi tuk-tuk taxi på väg till en park men tjejerna somnade otroligt nog på vägen och chauffören hittade inte bättre än vi – men det blev bra ändå och vi fick se en annan del av staden i stället. Det är en fascinerande blandning av gammalt och nytt och i kvarteren kring hotellet som vi utforskat idag ser man såväl bankskrapor som lummiga ambassadresidens som gamla traditionella bostäder. Dagens upptäckt är ett litet italienskt café nära hotellet som säljer riktig gelato och fantastisk espresso så både barn och föräldrar blir lyckliga. I morgon ska vi vidga cirkeln något och se mer av det väldiga Bangkok.

Dag 11 o 12 Sharjah och Bur Dubai

Efter en vecka i Dubai City och när mormor hade åkt hem till Nord Norge bestämde vi oss för att se lite fler Emirater och begav oss norrut till Sharjah. Staden ligger inte så långt från Dubai men kändes mer autentiskt och marknadsförs som antitesen till Dubai. Sharjah är mer konservativt och religiöst och domineras av stora vita moskéer som var vackert upplysta om kvällen. Det finns flera män i låga vita skjortor och traditionella kafé där dem dricker sitt turkiska kaffe eller ingefärmjölk. Provade båda och var nära en sockerchock. Vi bodde i den centrala delen som omges av Khalid Lagunen. I kontrast till Dubai, finns det en bred promenadväg vid vattnet och många unga hade picknick på gräset på kvällen. Även barnen sprang uppe sent och unga par promenerade eller satt på parkbänkarna. I Sharjah är alkohol förbjudet, klädeskoden strikt och stängare regler för umgänge för kvinnor och män – i kontrast till detta är dock Emiraten paradoxalt nog ett chartermål för framförallt ryssar och vid badstranden kryllade det av dem mer eller mindre påklädda. Vi trängde oss en förmiddag på stranden vid Beach Hotel men fick snabbt nog av att känna oss som sill i tunnor. Tjejerna fick gräva i sanden och känna på att bada i vattnet, och de är så förskonade för att lägga märke till alla andra runt.

Efter två dagar återvände vi tillbaks till Dubais gamla kvarter för att uppleva lite av staden. Vi bokar in oss på Arabian Courtyard Hotel i hjärtat av Bur Dubai, och utforskar Dubai Museum som var en positiv överraskning. Museet är den äldsta byggnaden i Dubai och har en fantasisk ”levande” utställning av utvecklingen i staden och traditioner. Barnen njöt av att springa runt och utforska små hus och titta på alla människor och djur som var utställda för att visa den sociala och kulturella historien. Farmor och jag åkte sen för att utforskade souqerna i området.

Dag 10 - Gott Nytt Ar

Nyarsafton spenderades forst vid poolen i 25 graders varme och sedan i en av de mer tillrattalagda souqerna intill Dubais mest kanda och tillika enda sjustjarninga hotell. Vi akte sedan tillbaka till var mer ansprakslosa lagenhet pa 20:e vaningen och sag fram emot den goda utsikten for alla fyrverkerier. Trodde vi. Forst la sig en tat dimma (vi var faktiskt ovanfor dimman forst) och sedan visade det sig att sheikens order om att inget nyarsfirande skulle ske av respekt for konflikten i Gaza aven inkluderade fyrverkerier. Men vi hade trevligt anda med Liv och Maya som upptradde med julsanger och Liv som uppvisade en enastaende viljestyrka och holl sig vaken till halv ett.

Vi far passa pa att onska alla ett riktigt gott nytt ar.