30 januari: På jakt efter Pippi

Det verkar som om alla svenska barn automatisk associerar till Pippis pappa i söderhavet när Phi Phi öarna kommer på tal, och även om vi geografiskt inte ligger helt rätt så kan det ju inte vara bara en tillfällighet att de heter just Pippi-öarna. Så för första gång på länge sätter vi klockan på alarm vid 06.00 och skall bege oss ut på dagsutflykt, med våra vänner från Luleå. Det är nästan jobbigt att tänka på att stå upp till ljudet av alarmet, nu som vi är vana vid att vakna till att solljuset smyger sig in mellan gardinerna och ger ett hum om att det är morgon. Vi sliter upp tjejerna, (dvs Marcus) och lägger dem i en hög i soffan till bilderna av Tom och Jerry som jagar varandra på barnkanalen. Det känns som det kommer ta lite tid att vakna, och håret på dem ser mest ut som solblekt stålull och står till alla kanter.

Efter frukost väntar vi på transporten som skall ta oss till piren. Efter lite väntande kommer en flakbil och utan något som helst skydd att hålla sig i och vi setter vi oss på flaket med packning och tjejerna, och några morgonpigga backpackers och ger oss iväg. Jag börjar undra på om vi har gett upp alla principer om säkerhet, när vi skumpar i väg i dammolnet som omger bilen när vi kör. Som tur är, är det inte så långt till hamnen, och vi hinner med färjan som på en timme tar oss till Phi Phi. En bit ut på havet, är även glada för att vi inte slog till och hyrde en egen longtail-båt för att ta oss över till andra sidan. Färjans självutnämnda guide försöker muntra oss upp med torra vitsar och förstår nog inte att vi skrattar mer åt accenten än innehållet eftersom vi inte förstår så mycket av det hela.

Första mötet med Phi Phi kan väl knappast kallas imponerande. Ett myller av båtar, försäljare och hetsiga turoperatörer möter oss på en skräpig och smutsig strand. Det känns långt från paradiset. Vi bestämmer oss för att tacka nej till den redan bokade rundturen i longtailbåt tillsammans med 10 andra resenärer, och går några hundra meter till andra sidan av ön. Stranden är vit, vattnet är klart och blågrönt och bergen runtom känns nästan som kulisser. Tjejerna roar sig i vattnet och några av oss med att betrakta alla dess varianter av människor på stranden. Ett kort ögonblick sätter även skräck i oss eftersom Maya för första gång bestämmer sig för att ta en tur på egen hand. Hon har aldrig vikit från oss utan att säga var hon är och håller sig dessutom alltid nära sin syster. Men plötsligen var hon borta när vi äter lunch, och det hinner fara rätt många tankar genom huvudet på dem få sekunderna innan vi hinner reagera. Vi hittar henne snabbt vid stranden med en halv kokosnöt som hon har tvättat…

På eftermiddagen ger vi oss ut på lite snorkling och pudersand i en egen båt som tar oss till Monkey Beach och Bamboo Beach. Vi ser inga apor men vattnet är verkligen krystallklart och ”Nemo” fiskarna är så många att tjejerna nästa kan ta upp dem när vi snorklar. Precis i lagom tid kommer vi tillbaks för att ta färjan hem. Det känns som kroppen börjar mättas på sol, saltvatten och sand. Men vi skall njuta av några dagar till ”på Lanta” innan vi mellanlandar några dagar i Singapore innan New Zeeland. Det blev ingen visit till Malaysia som planerad, men givit allt resande och det som skall komma sen har det nog varit klokt att stanna lite längre på ett ställe.