18 Januari Syrsor som sjunger...

Khao Lak: vi sitter ute på terrassen och lyssnar till syrsorna och rinnande vatten, några fotsteg hörs lite längre bort. Det känns som vi har hamnat mitt i en oas av grönska, blommor och ljuva stränder. Tjejerna sover efter en lång dag med nya simtag, strandpromenad och förhandling hos dem lokala T-shirt affärerna efter lite sommarkläder. Det är varmt och fuktigt ute, känns nästan som det skall komma regn snart. Det är första gången vi känner riktig fukt i luften, värmen blir mer tryckande och vi orkar mindre. Om det kan vara möjligt att göra mindre än vi gör just nu. Att resa med två barn innebär en viss sysselsättning, och är till tider lite av en prövelse, men det skulle ha varit rent av tråkigt att vara själv även om det också skulle ha varit en annan resa. Vi har funderad rätt mycket på hur det skulle vara att se mer av Thailand utanför turiststränderna, men inser att vi måste ta oss in i landet och komma bort från kusten. Än så länge tror vi tjejerna har haft det jätteskönt och har verkligen njutit av allt vatten som har varit så nära. Planer om längre utflykter och övernattning på ”öde” öar har fått vika för en bekväm tillvara där vi alla har det enkelt. Vi skall vara borta länge, och alla intryck måste få ta lite tid.

Vi bor på Bandahari resort, ett område med små hus i thaistil som omges av små dammar fyllde av vattenliljor, gröna växter och palmträd. Vi har ett skönt rum, rustikt inredd och med god plats för pysselhörna och tjejernas leksaker. På hela närområdet finns det inga stora hotellkomplex, och det som ligger nära stranden är uppbyggd med låga hus och bungalows efter Tsunamien. På stranden finns det inga strandstolar och den är fyllt med snäckor, små stenar och känns äkta. Framförallt är atmosfären väldigt lugn och det känns långt till Phuket.

I morgon tar vi oss ut med båt till öarna här uppe för att se lite av nationalparken och havslivet, och även om vi inte dyker eller knappt snorklar skall det bli skönt att komma ut i det öppna havet.