London calling

Vi är tillbaks där resan började, i London. Efter fyra månader har våren kommit och äppelträden blommar. Först kändes det lite jobbigt att åka hit för att stanna över påsken, men nu när vi väl är här, installerad på ett trevligt lägenhetshotell vid Bayswater så är det faktisk rätt så trevligt. Resan från NY till London gick utan några problem, det är nästan så vi inte kan tro hur bra allt resande har gått. Det tar bara drygt sex timmar att korsa atlanterhavet och för nattsömnen är det i lite kortaste laget. Tjejerna som vid det här laget är vana resenärer tog både väntan på avgång, sen middag och uppvakning mitt i natten med stort lugn. Vi blev uppgraderade från vår ekonomistol till plus varianten, vilket gav lite bättre utrymme för benen och champagne för den som ville ha.

Taxiresan in till stan blir lite jobbigt eftersom vi inte har några cash och bilen inte tar kort, och kortet fungerar inte i bankomaten och… vi inte har sovit på ett dygn, och vi får inte komma in på hotellrummet eftersom klockan inte är två... Men eftersom allt löser sig till slut så blir eftermiddagen riktig trevlig. Efter lite vila och påfyll av energi så upptäcker vi den finaste lekparken på resan. Dianas Memorial Playground i Kensington Park – den är spännande för barn i alla åldrar och tjejerna är helt till sig av glädje av att få leka bland alla små värdar som är byggd upp runt sagan om Peter Pan. Något trötta somnar vi alla i sköna sängar och vaknar 14 timmar senare av att Anatole undrar om vi är redo för lunch.

Solen skiner och det är nästan varmt i luften när vi kommer från en kinesisk lunch med Anatole och hans kompis Reza. Killarna åker upp till parken med småtjejerna och stora tjejen passar på att strosa runt lite själv och upptäcker att det inte är så lätt att hitta tillbaks till varandra utan mobil. Vi möts så småningom hos Marcus före detta kollega Erik och hans fru Annie, som imponerande nog har ett välstädat hem efter en flytt för bara ett par dagar sen. Tjejerna äter pepparkakor och är som vanligt förtjusta av att få komma till någons hem och titta på saker. Vi hoppar sedan på en buss upp till Camden och får panorama utsikt på en av London bussarna, men eftersom det numera känns lite jobbigt att äta på restaurant så tar vi genast bussen tillbaks idet det börjar mörkna och käkar hemma. Det är lite svårt dock att somna efter all sömn och klockan är nästan 03….