Huston Space Center

Efter 20 års väntan skall jag (vi) äntligen åka till NASAs Johnsson Space Center i Houston – och det är inte med lite förväntan vi sätter oss i bilen efter frukosten för att hitta stället. Man skulle lätt tro att det skulle vara oproblematiskt att hitta fram till ett av Houstons mest kända attraktioner. Men efter att ha snörat sig in på ett obegripligt komplicerad vägnät av motorvägar och avfarter befinner vi oss efter en timmes körning långt ute på vischan. Houston har numera fått en (kanske förhastat) hatstämpel av hela familjen och ter sig för oss enbart som en koloss av vägar och gigantiska områden med köpcenter. Vi har än inte sett något charmigt av del av denna staden och lämnar därför gärna för Washington i morgon.

Huvudattraktionen för dagen hittar vi till slut rätt så nära hotellet (fågelvägen) och det är lovande att parkeringsplatsen nästan är tömd på bilar. Själva museet visar sig vara en stor lekplats för först och främst barnen, men om man har en lite nördig dragning för rymdäventyr så är det rätt kul att titta, trycka på knappar och se hur det skulle vara att vara astronaut. Marcus och barnen fortsättar att leka, medan jag hoppar på en guidad tur kring riktiga Johnsson Space Center. Gamla kommunikationsrummet som är lätt att känna igen från alla filmer och gamla uppskjutningar ”Houston – the eagle has landed”, simulatorshangaren med färja och kopia på ISS och hangaren med en pensionerad färja. Det är lätt att se att amerikanerna är stolta av sitt rymdprogram, men området börjar bli gammalt och även lite slitet – och ser inte alls så futuristiskt ut som jag kanske förväntade. Men alla är nöjda när vi sätter oss i bilen i jakt på ett nytt motell, denna gång nära flygplatsen så vi vet var vi skall köra i morgon. 200 m….

Trevligt i Texas

Vi har haft ett par riktigt sköna och trevliga dagar i College Station, Texas. Jody, Hiroshi, Emily och Elle har sett till att vi ätit gott, lekt mycket och sett en del av USA som vi annars inte skulle ha fått uppleva. Vädret har varit skiftande, med kalla mornar och varma eftermiddagar, och det har varit skönt att bara hänga med polare och inte vara turister. Vi har även träffat min gamla polare Jason och hans familj som bor i Waco. Det var nästan 15 år sedan vi sågs sist på universitet i Abilene och det var kul att ses igen efter alla dessa år. Som jag skrivit tidigare är ett av Texas särdrag vänligheten och gästfriheten, vilket vi fått uppleva den senaste veckan. Vi ska nu spendera några dagar i Houston innan vi drar vidare till östkusten.

Texas

San Fransisco-Austin-College Station

Vi har gjort en spännande resa från Kalifornien till Texas i flera bemärkelser. Själva flygresan från San Fransisco till Austin i Texas med USAs största lågprisbolag Southwest gick smärtfritt med undantag för att det inte såldes någon mat under 4,5 timmesresan, vilket var lite problematiskt eftersom vi inte hann äta innan flyget gick. Men vänlig flypersonal lät mig smita av flyget under mellanlandningen i LA och handla mat på Starbucks. Väl framme i Austin, som är residensstad i Texas, fick vi tag på såväl texmex, hyrbil (vår förbokade klass var slut så vi blev uppgraderade till en jeep) som klassiskt amerikanskt motell innan vi slocknade. Vi gjorde ett snabbt besök i Austin under ösregn och åt frukost på Pita Pit innan vi började resan längre österut. Två timmars körning ut i ingenstans förde oss till universitetsstaden College Station och våra vänner Jody och Hiroshi Ono och deras två flickor Emily och Elle. De bor i ett stort hus på en Wisteria Lane-liknade gata lite utanför staden och det kändes fantastiskt bra att komma hem till goda vänner i ett riktigt hem efter drygt tre månader på resande fot. Att komma till konservativa och lite lantliga Texas (även om Jody och Hiroshi är så internationella och kosmopolitiska man kan vara) efter besöket i liberala storstäderna LA och San Fransisco är väldigt kontrastfyllt och därmed intressant. Jag bodde i en liknande stad i Texas för 15 år sedan och känner igen mig i en del saker. En av de bästa sakerna är vänligheten och den avstressade mentaliteten. vilket vi fick prova på när vi besökte en hästgård och alla flickor fick rida på hästar utan varken förbokning eller avgift. Vi har också spelat tennis på deras country club och ätit riktig mexikansk mat. Men framför allt njuter vi av att umgås med vänner och se hur barnen leker och lär sig kommunicera på engelska i en rasande fart, vlket fick mig att tänka att svenska barn borde spendera en månad på en förskola i England eller USA i stället för att slita tio år i skolan på att lära sig engelska.

San Fransisco

San Francisco är vid första ögonkast som en dockstad i jätteformat. På infarten efter motorvägen möts vi av pastellfärjade lådor i tusental som bara fortsätter uppöver kullarna. Vi har bokat rum på Hotel Opal på Van Ness och har inte så höga förväntningar efter som priset var ”very reasonable”, men vi kommer fram till ett gammalt men välbehållen byggnad som nog inte har ändrat utseende sedan 30-talet. Rummet är stort och med vackra målade tapeter, och det känns faktiskt lyxigt att krypa ned i stora sköna sängar och titta på dekoren (och TVn). Om hotellet känns lyxigt så påminner frukosten mer om en skolmatsal och så även resten av klientelet, men efter några cherios med mjölk är vi klara för stan. Solen fortsätter att skina, men det är inte speciellt varmt i luften. Vi vuxna får påfyll av kaffe på Starbucks (vi har nog besökt ett 30-tal under resan) och sen promenerar vi ned till marinan. Det finns ett vackert vattenmonument för barn som inte har tillgång till rent vatten.

Även om det måste sägas att familjen inte var på sitt bästa humör denna dagen så är det en fantastik stad att vara i. Vackra färgglada tvåvåningshus med snygga detaljer, branta kullar, och snirkliga vägar, stora parker och havsluft. Vi fastnar i bilen lite för mycket och det är svårare att hitta än i LA – nog skulle det ha varit bra att i alla fall spendera tre dagar på att upptäcka San Francisco i stället för drygt en. Lite feber i familjen och trötta barn gör att det är gott att komma tillbaks till hotellet. Dagen efter väntar en något lång resa till Austin Texas…

Highway 1

Highway 1

Vi tar oss långsamt norrut längs den dramatiska kustvägen mellan Los Angeles och San Fransisco. Det har varit mer fokus på långsamt än dramatiskt de senaste dagarna eftersom vi sover länge, slappar på mornarna, fikar och stannar ofta. Men det är skönt att inte stressa och eftersom ingen i familjen gillar att åka bil gör vi det i maklig takt. Vi har kört igenom Malibu, Santa Barbara, San Luis Obispo, Morro Bay och andra kända orter men valt att stanna till på andra platser, som den märkliga danska byn Solvang (en mycket turistisk kopia av en dansk stad på 1800-talet men med goda wienerbröd) och en outlet i Pismo Beach. Vi började köra längs den dramatiska delen av Big Sur innan solen gick ned och vi hittade ett rum för natten precis innan bensinen var slut. Rummet saknar TV och uppkoppling men har en halvriktig öppen spis som det är ganska mysigt att sitta och läsa och skriva framför när alla andra sover. Ännu en bok är utläst och tyskarna i rummet bredvid har slutat prata så det är helt tyst och för första gången på ett par veckor eller kanske månader är det kanske dags att gå och lägga sig innan det blir ny dag. Det lär inte bli så men tanken är originell.