På väg till Queenstown

Eldflugor som dansar utanför i ljuset av en gatlykta och en upplyst flodbåt som seglar förbi. Det är tyst och mörkt utanför fönstret, och vi kan inte längre se de höga bergen som reser sig upp från insjön i Queenstown. Tjejerna har så småningom kommit sig i säng och vi kan njuta av ett par lugna timmar. Här finns igen mottagning för Internet eller TV, och det känns fullständigt avslappande att sitta framför en brasa och skriva lite.

Vi har varit i bilen i två dagar och lämnade Christchurch för att åka inlandsvägen ned till Queenstown. Även om det inte är mer än dryga 50 mil, så tar det lite tid att köra krokiga vägar, stanna på vägkrogar, för inte att snacka om att leta efter lämpligt boende. Eftersom vi har svårt att bestämma oss för motell, B&B eller Farmstay – skrotar vi runt länge första kvällen och tänjer på tjejernas tålamod i baksätet. Så när vi väl har kört fel på väg 8 och får åka tillbaks till Fairlie efter att nästan ha besökt kusten igen, hittar vi ett litet motell, som både är fräscht och rent. Vi har numera börjat undra på om det finns en oskriven lag om att motellsängar skall täckas av överkast från 80-talet.

När vi vaknar hade vi enligt prognosen väntat oss grått och regntungt väder. Men solen har kämpat sig genom och det blir en riktig häftig naturupplevelse att börja passagen upp till Mount Cook. Jag får genast hemlängtan till nordnorska sommarnätter eftersom bergen är gröna och vattnet turkost, och vi går från mjuka kullar till en vägg av vassa bergstoppar i löpet av någon timme. Det är klara färger och solen är med oss helt till toppen av Mount Cook (3700m), var glaciären hänger tung nedan för bergsväggen. Hade tjejerna varit lite äldre skulle nog uppehållet ha blivit lite mer äventyr med glaciärspadling och fjällvandring. I stället nöjer vi oss med utsikten, titta på andra äventyrare och lunch på kaféet. Vi fortsätter sedan över och mellan bergen ytterligare några timmar ned till Queenstown. På vägen kör vi förbi en rad vingårdar som vi gärna kommer tillbaks till, men bestämmer oss för att inte utforska Hookerbay närmare. Väl framme har regnet kommet ifatt oss, och molen ligger tunga över topparna. Vi har hyrt ett hus i Sunshine Bay, men vi får väl se om solen kommer skinna dem närmaste dagarna, prognosen är dyster. Huset, ett litet ljusunder med många fönster, ligger uppe i fjällsidan med spektakulär utsikt. Det är oslagbart att hyra hus jämfört med att ta in på hotell, både prismässigt och för mysfaktor. http://www.holidayhouses.nz/

Christchurch

Vi kom till ett höstlikt men väldigt grönt Christchurch sent på lördag kväll och installerade oss i ett litet hus i utkanten av staden. Efter en något hackig sömn, det visade sig att vår gata fanns på stadens raggarrunda med tillhörande bilkörande på lördagsnätter, vaknade vi upp till en klarblå himmel och sensommarvärme. Vi gick en vacker promenad längs ån in till staden och spenderade dagen i det vackra och väldigt idylliska Christchurch. Mitt i staden ligger den enorma Hagley park, som är större än själva stadskärnan, där vi hittade en stor lekplats, botanisk trädgård och livejazz. Vi åkte spårvagn, åt indiskt, drack massor med kaffe och lekte att vi var hästar (= barnen springer hela vägen tillbaks till huset) innan två trötta tjejerna slocknade. Det är kanske inte så spännande men det är fridfullt och riktigt, riktigt skönt.

Kinesisk nyårsfest i Albert park

l

Snart halvvägs

Snart halvvägs på resan och det känns som resfebern har kylnat lite, men att vi fyller dagarna med små aktiviteter som inte nödvändigtvis är så spännande eller utmanade. Familjen är tillsammans, och det känns som finns en vardag mitt i alla upplevelser. Som hemma i Tullinge så finns bra dagar och även dem som vi kanske inte kommer att minnas så väl. Kryddan är att det finns stunder som är helt fantastiska och även om vi inte gör ”allt” så hinner vi enda fylla dagarna utan att det blir tråkigt eller långsamt. Vi hade nog tänkt läsa mer, skriva mer och i stort fundera mer på vad man vill med livet, men saken är den att när tjejerna är i säng vid 8-9 så känns det skönt att sitta i soffan och bara låta sömnen ta en under en film, sen vid 7.30 börjar en ny dag. New Zeeland är lite som att vara hemma, även om regnskogen är like om hörnet och stranden med surfare vitnar om ett helt annat klimat. Regnet och molnen dem senaste dagarna har dock gett oss lite hemlängtan till den svenske sommaren (inte till två plus grader med regn.)

Lite om tjejerna… På tal om hemlängtan så sa Maya sa idag att hon ville åka hem till Tullige, och att hon saknar lekstugan som dem knappt har lekt med sedan den kom i maj förra året. Storasyster berättar då genast att det är mer än två månader kvar och har full koll på resrutten som är planerad. Maya har med stormskritt kommet in i princess-fasen heter numera inte Maya men ”Belle”. Liv är storasyster Belle och vi är Belle-mamman och Belle-pappan. Ibland är hon också ”Trosa!” (Törnrosa för den som inte förstår) Kan inte undvika att få små flashbacks några år tillbaks. Var kommer denna fascination ifrån? Från föräldrarna eller en inbyggd önskan om att vara vacker? Inte så lätt att förstå särskild om man jobbar med jämställdhet. Det känns som tjejerna har en stärk relation och dem söker varandra varje morgon med kramar, tills det övergår till lite av en brottningsmatch och vi får sära på dem eller gå ut sängen. Varje morgon lovar dem högtidligt att inte bråka med varandra men det är svårt att hålla i 12 timmar. Liv är jätteduktig på att ta med Maya på sina fantasifulla lekar och även om Maya inte alltid hänger med så är dem sällan mer än några steg från varandra. Tjejerna pratar också mycket om er där hemma, Maya sa idag att ”mamma gör inte så goda pannkakor som farmor”, varpå Liv kommer till räddning med att konstatera att det är bara för att vi inte är hemma. Hmmmm, farmor skall få göra pannkakor härefter…

Förortsliv

Efter såväl stads- som lant- och billiv tyckte vi det var dags att prova på det lugna förortslivet. Vi har de senaste fyra dagarna hyrt undervåningen av på ett hus i en av Aucklands närförorter. Det visade sig vara en mycket trevlig familj som bor ovanpå och som dessutom har två flickor i samma ålder som Maya och Liv. Så vi har tagit det ganska lugnt, lekt och gjort lite utflykter men mest slappat och njutit av att bo ganska stort (cirka 100m2), kunnat laga egen mat och bara umgås. Vädret har varit halvdåligt men eftersom vi bor bra och har bil har det inte gjort så mycket. Idag var vi på en suverän och ganska typisk nya zeeländsk aktivitet. Man har byggt om en gammal teater till klätterväggar med automatisk säkring så att alla kan klättra samtidigt - och det fanns väggar och klätteranordningar för alla åldrar (Maya klättrade högst).

I morgon kväll åker vi till Christchurch där vi ska bo i ett hus i fyra dagar innan vi gör ett nytt försök med bilåkande på Sydön. Vi har tappat bort lite saker här och där och nu senast försvann sladden som för över bilder från kameran till datorn, men vi hoppas hitta en ny snart så att vi kan lägga ut fler bilder.

Tack . . .

for alla kommentarer. Vi ska lagga upp lite fler bilder snart och maila nar vi far lite stabil uppkoppling.

Biltur

Kombinationen daligt vader, bilkorande och dalig planering gjorde att var tur norrut inte blev den allra basta. Dalig framforhallning har vi haft pa hela resan men det fungerade inte sa bra den har gangen och efter tva natter pa trakiga motell, griniga foraldrar och fortsatta regnutsikter och bilkorande bestamde vi oss far att vanda tillbaka mot Auckland. Vi tog sikte pa en farm med hastridning och det visade sig vara ett lyckokast eftersom Liv (som numera ar familjens hastfantsat) fick rida sjalv pa en hast i en timme. Och aven Maya fick rida pa en egen hast (kopplad med snore till hasten framfor) hela turen. Barbro var med men satt pa en egen hast langre fram. Det gick bra och bade jag och Barbro var aningen forvanade att de orkade och klarade av hela turen sjalva.

Sedan fortsatte vi tillbaka mot Auckland, bokade boende for resten av veckan (visa av erfarenheten) och hittade efter lite letande ett bra och prisvart boende for natten i en mysig del av Auckland med utsikt over stadens skyline.

Det ar inte alltid enkelt att resa pa egen hand och vissa dar blir mindre bra, men det ar roligt och nar man val hittar ratt kanns det valdigt bra. I morgon ska dessutom solen fram igen enligt prognoserna . . .

Lantliv

Vi bytte lagenheten i stan mot en mysig sommarstuga pa on Waiheke i skargarden utanfor Auckland. Det var valdigt skont att komma bort fran trafiken och se lite strander och natur. Eftersom huset lag pa en liten kulle bland traden kandes som vi bodde i en tradkoja. Det ar en valdigt vacker o med massor av strander och vingardar. Vadret var battre an vantat och vi klarade oss utan regn pa dagarna. Det ingick bil i hushyran sa vi akte runt on i en liten skranglig bil och kande oss nastan som lokalbor. Det basta med stranderna och restaurangerna var nog att de var sa autentiska utan krimskrams-forsaljare och solstolar. Det kandes som det var pa riktigt.

Stadsliv

Vi har nu bott fem nätter i Auckland och ska idag åka vidare till Waiheke Island som ligger 40 minuter med färja utanför staden. Vi har inte gjort så mycket men dagarna har gått ganska snabbt och vi har njutit av stadslivet och att bo i en hemtrevlig lägenhet. Vi har valt att långsamt anpassa oss till den lokala klockan, vilket innebär att vi suttit uppe halva nätterna och sovit länge på mornarna. Det har regnat lite till och från men inte några långa stunder så det har inte gjort så mycket annat än att det blir ganska fuktigt. Hoppas att allt är bra med er hemma trots att vintern har kommit tillbaka.

Grattis Judit på 1 års dagen!

Tjejerna har firat dig med en stor glass i Mission Bay, och vi har njutit av en söndag eftermiddag på stranden tillsammans med helglediga nya zeeländare. Enligt väderprognosen väntas några regniga dagar framöver, och medföljande inneaktiviteter. Fast det är varmt i luften så ett lätt sommarregn kommer att kännas skönt efter 45 dagar med stekande sol. Aucklandguiderna vittnar även om mycket intressant att besöka inomhus, och i alla fall en av oss är intresserad i att titta närmare på planetariet.

Eftersom vi inte skriver under kommentarer, vill vi bara passa på att tacka för alla inlägg! Det är trevligt att höra från er där hemma när vi befinner oss på andra sidan av jorden. Vi skulle nog vilja stanna här, men det skulle nog vara svårt att vara borta från er… kanske. Vi har bara varit här i ett par dagar men är redan överens om att vi älskar Nya Zeeland. Förväntningarna var höga efter alla positiva omdömen från er som varit här tidigare, men det känns som den perfekta mixen av underbart klimat, väldigt vackra omgivningar, god mat, avslappnad välfärd och trevliga människor. Vi får kanske anledning att revidera våra intryck framöver men det känns väldigt bra så här långt. Känslan av att vara långt borta är dock smygande, och för dem som bor här permanent är det verkligen långt till allt utom Australien. I jämförelse ligger Sverige rätt så centralt för en resa ut i Europa eller över Atlanten. Inte att undras över att många unga nya zeeländare packar väskan och reser ut i värden innan familj och jobb kräver mera närvaro.

Vi har än så länge bara sett storstaden Auckland, som är mindre än Stockholm, men ska så småningom hyra bil och köra runt här på Nordön i en vecka innan vi flyger till Christchurch på Sydön. Det finns så mycket att se och, för en gångs skull, ganska bra med tid.

7 februari: 23 timmar senare

23 timmar efter att vi har lämnat Krabi, står vi i en liten lägenhet med två små sovrum, ett litet kök och en mjuk blå soffa, och det känns som himmelriket. Husvärden Niels har berättat det vi behöver känna till, och även lite om sina danska rötter på en mix av engelska, danska och lite rostig svenska. Klockan är lite över tolv i Auckland och hemma i Sverige har det precis blivit midnatt. Vi kryper upp i dem mjuka sängarna som i kontrast till Thailands hårda (men ryggvänliga) madrasser känns som att guppa runt i en vattensäng. Resan hit har igen gått över all förväntan och tjejerna visar sig verkligen från sina bästa sidor när vi flyger och även om det brister i sömn hos de vuxna så känner vi oss alla glada över att vara tillbaks i ”civilisationen”. Flygplatsen i Auckland måste vara i topp av belägenhet för vackra omgivningar, med turkost vatten, gröna berg och dagen i ära strålande solsken och en sval bris. Kanske Bodö lufthamn hemma i Nordnorge på andra sidan av jordklotet kan mäta sig, fast det är betydligt kallare där nu.

Vi slappar en stund, tjejerna springer runt och petar på allt som finns i lägenheten, och vänder upp och ned på det som kan lekas med. Efter att vi har sagt ”nej, försiktigt och akta” sådär en hundra gånger, låter vi dem utforska vidare och dåsar bort lite i de guppiga sängarna.

Klara för Auckland City… efter några timmar. Vi bor mitt i stan på ……, kanske inte det mest charmiga området men nära till allt. Några hundra meter längre upp på gatan ligger Auckland University, och vi har Albert Park fem minuters gånge från lägenheten. Det är fredag eftermiddag, och rätt mycket människor ute på staden. Vi promenerar till city, tittar nyfiket på alla affärer där det inte längre förväntas att man skall pruta på allt, och med fara för att låta tråkig så känner vi oss rätt så hemma. Men det är en fascinerande blandning av människor, väldigt mycket kineser och japaner vilket också gör sig bemärkt i utbudet av restauranter och kaféer. Marcus njuter välförtjänt sitt goda kaffe efter en månad med Nescafé i varmt vatten. I Albert Park kommer vi rätt in i en festival för det kinesiska nyåret, det finns ljuslyktor i alla dess former, utställningar, massor av asiatisk mat, och för tjejerna en lockande karusell och ”bungy jump”. Vi är definitivt inte ensamma om att ha vägarna förbi, så efter lite förhandling lovar vi tjejerna att komma tillbaks dagen efter och vandrar sakta hemåt. Det är lite kyligt i luften, men ljust enda till halv nio.

Vi sover länge… och vaknar inte före vi väcks av telefonen vid 11.30. Upp och klara för lunch. Vi hoppar på en Linkbus, vilket är Aucklands motsvarighet till 4:an i Stockholm, som tar oss runt hela stan, perfekt sätt att få lite översikt över stadsdelarna. Vi slås av hur charmigt, rent och välfungerande Auckland är, vilket är en välkommen kontrast till Thailand. Men mest av allt njuter vi av det härliga klimatet (25 grader varmt och en skön bris) och förvånas hur prisvärt Nya Zeeland är. Det är givetvis dyrare än Thailand men kanske mer prisvärt och betydligt billigare än Sverige. Vi ser oss omkring, dricker kaffe, shoppar lite, och återvänder till Albert Park för lite karuseller och mat i gräset innan vi går tillbaks till vår lägenhet. Efter 1,5 månad på hotell och i bungalows med ideliga restaurantbesök njuter vi av att äta en kvällsmacka i köket i en vanlig lägenhet. Vi är inte helt tidsjusterade ännu och Maya har svårt att somna trots att klockan är långt över sängdags, men det är lyxigt att inte ha bråttom med tidsomställningen. Ambitionen är att vakna upp en timme tidigare i morgon än vi gjorde idag . . .

Inte bada!

Efter en månads sol och bad börjar vi alla nu längta efter någonting annat. Maya frågade om hon inte behövda bada i morse när hon vaknade och det dröjer allt längre på dagarna innan vi går till poolen. Det är fortfarande runt 30 grader varmt och även om vi vet att det är ett lyxproblem så börjar det bli jobbigt att ha så varmt hela tiden. Det känns därför mycket bra att vi ska åka vidare till svala Nya Zeeland där temperaturen ligger på behagliga 20-25 grader. Men vi har haft det väldigt bra i Thailand, inte minst pågrund av alla kompisar vi och barnen har umgåtts med de här veckorna. I kväll ska vi äta sista måltiden med gänget här innan vi påbörjar 20-timmarsresan till Auckland via Krabi-Bangkok-Singapore. Vi beslutade att ta allt i ett svep och vi lär väl vara lagom möra när vi kommer fram.