7 februari: 23 timmar senare

23 timmar efter att vi har lämnat Krabi, står vi i en liten lägenhet med två små sovrum, ett litet kök och en mjuk blå soffa, och det känns som himmelriket. Husvärden Niels har berättat det vi behöver känna till, och även lite om sina danska rötter på en mix av engelska, danska och lite rostig svenska. Klockan är lite över tolv i Auckland och hemma i Sverige har det precis blivit midnatt. Vi kryper upp i dem mjuka sängarna som i kontrast till Thailands hårda (men ryggvänliga) madrasser känns som att guppa runt i en vattensäng. Resan hit har igen gått över all förväntan och tjejerna visar sig verkligen från sina bästa sidor när vi flyger och även om det brister i sömn hos de vuxna så känner vi oss alla glada över att vara tillbaks i ”civilisationen”. Flygplatsen i Auckland måste vara i topp av belägenhet för vackra omgivningar, med turkost vatten, gröna berg och dagen i ära strålande solsken och en sval bris. Kanske Bodö lufthamn hemma i Nordnorge på andra sidan av jordklotet kan mäta sig, fast det är betydligt kallare där nu.

Vi slappar en stund, tjejerna springer runt och petar på allt som finns i lägenheten, och vänder upp och ned på det som kan lekas med. Efter att vi har sagt ”nej, försiktigt och akta” sådär en hundra gånger, låter vi dem utforska vidare och dåsar bort lite i de guppiga sängarna.

Klara för Auckland City… efter några timmar. Vi bor mitt i stan på ……, kanske inte det mest charmiga området men nära till allt. Några hundra meter längre upp på gatan ligger Auckland University, och vi har Albert Park fem minuters gånge från lägenheten. Det är fredag eftermiddag, och rätt mycket människor ute på staden. Vi promenerar till city, tittar nyfiket på alla affärer där det inte längre förväntas att man skall pruta på allt, och med fara för att låta tråkig så känner vi oss rätt så hemma. Men det är en fascinerande blandning av människor, väldigt mycket kineser och japaner vilket också gör sig bemärkt i utbudet av restauranter och kaféer. Marcus njuter välförtjänt sitt goda kaffe efter en månad med Nescafé i varmt vatten. I Albert Park kommer vi rätt in i en festival för det kinesiska nyåret, det finns ljuslyktor i alla dess former, utställningar, massor av asiatisk mat, och för tjejerna en lockande karusell och ”bungy jump”. Vi är definitivt inte ensamma om att ha vägarna förbi, så efter lite förhandling lovar vi tjejerna att komma tillbaks dagen efter och vandrar sakta hemåt. Det är lite kyligt i luften, men ljust enda till halv nio.

Vi sover länge… och vaknar inte före vi väcks av telefonen vid 11.30. Upp och klara för lunch. Vi hoppar på en Linkbus, vilket är Aucklands motsvarighet till 4:an i Stockholm, som tar oss runt hela stan, perfekt sätt att få lite översikt över stadsdelarna. Vi slås av hur charmigt, rent och välfungerande Auckland är, vilket är en välkommen kontrast till Thailand. Men mest av allt njuter vi av det härliga klimatet (25 grader varmt och en skön bris) och förvånas hur prisvärt Nya Zeeland är. Det är givetvis dyrare än Thailand men kanske mer prisvärt och betydligt billigare än Sverige. Vi ser oss omkring, dricker kaffe, shoppar lite, och återvänder till Albert Park för lite karuseller och mat i gräset innan vi går tillbaks till vår lägenhet. Efter 1,5 månad på hotell och i bungalows med ideliga restaurantbesök njuter vi av att äta en kvällsmacka i köket i en vanlig lägenhet. Vi är inte helt tidsjusterade ännu och Maya har svårt att somna trots att klockan är långt över sängdags, men det är lyxigt att inte ha bråttom med tidsomställningen. Ambitionen är att vakna upp en timme tidigare i morgon än vi gjorde idag . . .