Ups and downs in LA

Med några nätter på nacken så börjar vi komma in i tidszonen här i LA, och vi har ”flyttat” in i en studio i Koreatown efter tre nätter på hotell i Westwood. Det känns bra att ha lite mer plats för tjejerna att leka och ett kök att göra egen mat på. Vi börjar nog alla bli lite trötta på att äta ute även om Liv insisterade på att käka indiskt ikväll efter en heldag på Venice Beach. Tjejerna har blivit beundransvärt duktiga på att äta ny mat, även om grönsakerna fortfarande lyser med sin frånvaro. Vi åt lunch på ett kinesiskt ställe med Mao affischer kallad ”Maos Kichen” med mottot ”Serve the people” och portionerna kunde nog föda en hel kinesisk arme. Strandpromenaden var full av krims krams och människor. Det som dock imponerade mest var den otroligt massiva stranden som stäcker sig upp hela Santa Monica, och nog är den vackraste stranden vi har känt under tårna på resan. Det är lett att förställa sig David Hasselhoff och Pamela i slow-motion ned mot vattnet.

Vi stannade på en lekplats några timmar och besökte sen Santa Monica Pier, var tjejerna hoppades få åka karusell och radiobilar. Men det började bli sent och kallt, och även om det inte kostar något i inträde är allt hutlöst dyrt från glass till åk. Så efter lite förhandling fick dem snurra och guppa lite på små karuseller innan vi lockade dem tillbaks till bilen.

Vi har äntligen fått tag i en ny kamera efter ett sorgligt tapp av den gamla. Vi förlorade några bilder med har som tur är laddat ned med jämna mellanrum. Aven om LA är rätt översiktligt är det stort och det var ett helt projekt att hitta en affär med elektronik, och när vi äntligen hittade en saknade affären både ett bra sortiment och definitivt kompetent personal. Dessvärre lyckades Marcus backa in i en pelare med hyrbilen så vi har nu ett nytt problem att ta itu med, men vi räknar (hoppas intensivt) kallt med att reseförsäkringen som Rogge fixade täcker även detta. Annars får det bli vatten och bröd ett tag . . .